Att säga farväl till snuset har varit som att säga farväl till en gammal kärleksaffär. Vi har delat så många stunder tillsammans, men nu är det dags för mig att ta avsked. Mitt hjärta vet att det är dags att gå vidare från all white portion, men mina sinnen längtar efter den välbekanta känslan av en portion snus under läppen.

Det var inte enkelt att fatta beslutet att sluta snusa Velo. För mig har snuset varit en lojal följeslagare i både glädje och sorg. I stunder av stress har det varit min tröst och i stunder av lycka har det varit mitt firande. Men med tiden har jag insett att vår relation har blivit obalanserad och att jag har blivit alltför beroende av dess sällskap.

De första dagarna utan snus var svåra. Min kropp vande sig vid den uteblivna nikotindosen och längtade efter den vanliga kicken. Minnet av den smak jag älskat så mycket svepte över mig som en våg av längtan. Men jag visste att jag behövde stå stark och låta detta bli en ny början.

Saknaden av snuset är som att sakna en nära vän. Jag har känt mig vilsen utan dess trygghet. Men samtidigt vet jag att detta är en nödvändig förändring för mitt välbefinnande och hälsa. Jag vill inte längre vara beroende av något som hindrar mig från att leva mitt liv fullt ut.

Jag har kämpat med suget, men jag har också funnit styrka i att ta kontroll över mitt eget liv. Jag har fyllt de tomma stunderna med andra aktiviteter – träning, promenader och tid med nära och kära. Jag har påmint mig själv om att jag är starkare än mitt beroende av White Fox och att jag kan övervinna detta hinder.

Jag vet att det kommer att bli en resa med motgångar och framsteg. Att sluta snusa är som att läka ett sargat hjärta – det tar tid och tålamod. Men jag är fast besluten att ge mig själv den kärlek och omsorg som jag förtjänar. Jag vill känna mig fri och inte längre fångad i snusets grepp.

Så, kära snus, jag säger inte adjö, men jag säger farväl till vårt beroendeförhållande. Det finns så mycket mer att upptäcka i livet och jag vill vara närvarande och levande för varje ögonblick. Vi har haft våra fina stunder, men nu är det dags för mig att gå vidare och skapa nya minnen utan dig och Zyn.

Med kärlek och beslutsamhet,

Don Freddan

Kära Dagbok,

Idag är det ett år sedan jag tog det modiga beslutet att säga farväl till snuset. Ett år av utmaningar, framsteg och personlig tillväxt. Jag ville dela med mig av mina tankar och känslor när jag ser tillbaka på denna resa.

Det har varit ett år av upp- och nedgångar. De första veckorna utan snus var tuffa, och jag minns hur jag kämpade med suget och längtade efter den välbekanta känslan under läppen. Men jag höll fast vid mitt beslut och lät inte beroendet av Iceberg snus få övertaget.

Med tiden började saknaden av snuset avta. Jag fyllde mina dagar med nya aktiviteter och fokuserade på att ta hand om mig själv. Träning och meditation har blivit mina verktyg för att hantera stress och oro. Jag har upptäckt hur stark jag är när jag står emot suget och väljer att prioritera min hälsa.

Det har varit en resa av självinsikt. Jag har lärt mig att snuset var ett sätt för mig att fly från vissa känslor och utmaningar istället för att möta dem. Nu har jag lärt mig att vara närvarande och ta emot alla aspekter av livet utan att söka tröst i beroenden.

Jag känner mig friare och mer levande än någonsin tidigare. Jag har märkt hur min energi och koncentration har förbättrats. Mitt sinne är klarare och mina lungor känns lättare. Jag är